Händelsen på Utøya är någon som satt spår i många hjärtan. 

När det gäller media så måste man vara väldigt försiktig vid händelser som det här just för att det drabbade så många. 

När det hände var journalister snabbt på plats, det var långa bilköer som ledde ut till ön. Alla ville ha del av händelsen. Och det kanske man kan förstå, det här var ju en drömhändelse för tidningarna, även fast det känns hemskt att behöva säga. 

 

När journalisterna väl är på plats lyckas de komma så nära att de får med både Breivik och massor av döda människor på bild. Och hur ska vi reagera till det? För många av dessa bilder publicerades. Det är bilder som väcker många och definitivt starka känslor, bland annat finns det en mycket känd bild då man ser Breivik stå på en klippa och skjuta ut mot ungdomarna som försöker simma ifrån ön. 

 

Trots att de flesta av bilderna som har publicerats har blivit censurerade och suddat över ansikten på de döda människorna så är det väldigt lätt att känna igen, tack vara kläder. Och det är då man börjar tänka på de anhöriga, vill man se sitt döda barn i tidningen? Nej det tror jag faktist inte någon vill. Men kan man alltid tänka på det som journalist? Det är nog en av deras svåraste uppgift.